Svindlande höjder!

är ju vad årets nyårsrevy kallas.

Så… först ett par bilder från verkligheten. Såhär ser det ut, just nu:

I föreställningen var visionen något större:

Nå, en ännu-inte-inträffad verklighet kanske det inte finns så mycket att säga om.

En inträffad verklighet, dock, är att allas vår Monica avgår, inte helt utan vånda, vad det verkar:

(Hon dök upp ett par gånger till, hävdade att vi skulle få se henne både här, där och everyehere även i fortsättningen. Stå på dig, Monica!)

Några funderingar om dagens verklighet för verklighetens folk: hur att lyckas ta hand om alla rut-tjänstepersoner. Det blev lite rörigt…

Om det hotande (eller är det stundande?) nyvalet:

Så SENSATIONEN: Sten som Sveriges svar på Donald Trump (och, följaktligen, Berit som Sveriges svar på Melania):

(ganska porträttlikt... inte?)

Jag tar ett exempel till: konsten att tillverka våtservetter…

Musiken, levande förstås, var den bästa på länge (tycker jag)!

Men en sak, nej person, saknades: ingen Laila i år.


Gott nytt år!

Sista snön för i år!

(törs en väl anta; det är inte många dagar kvar…)

Årets, nej, jag menar förståss säsongens, första snö höll i sig i nästan två veckor. Under dessa två veckor täckte den nästan marken, utom stora grästuvor.

Idag:

Kanske jag skulle göra en ny etikett: första sista snödrivan?

För säkerhets skull letade jag lite, om det skulle finnas några snödroppar - men det gjorde det inte.

Första snön

... eller iallafall den första som legat kvar i ett helt dygn.

Blåsippan (??) ute i gräsmattan står ...

... Nu får vi gå utan strumpor och skor ...
Men med tanke på att det faktiskt är den artonde november så får man väl hoppas på att mor har rätt (och är rar) när hon påstår att än är det vinter kvar...

Den, vintern alltså, har ju faktiskt inte ens börjat än så länge.

Å andra sidan måste man förbereda för vintern, och fåren har just fått sina förberedelser.

Fyra ensilagebalar av vilka inte en enda en är öppnad ännu! Ni kan aldrig gissa hur besvikna får kan vara...

2+1-väg till Bergdala!

För någon månad sedan, kanske två, gjorde man ny vägbeläggning på Stora Vägen till Bergdala. Det är den som vi brukar tala om som Hovmantorpsvägen. Och nu har den nya beläggningen "satt sig" så nu håller man på och förbereder för att måla. Och då räknar man tydligen med att göra en 3+3-väg. Hur en sådan väg skall se ut har jag ingen som helst aning om men det kanske inte är så allvarligt menat ändå ;)?

Vare därmed hur som helst: Men man ser ju att Vägverket räknar med att trafiken kommer att öka våldsamt tack vare museet. Man har förberett för dubbla körfält både in till och ut från själva stadskärnan. Häftigt!

När man sedan lämnar Bergdala mot den omgivande landsbygden så är det litet svårt för oss som inte jobbar på Vägverket att förstå markeringarna, men jag tror att det blir en tre-plus-tre-väg. Någon som vill hålla emot?

Alltnog. Vi glömde bort vernissagen igår. Så idag tog vi en promenad till Galleriet för att titta på Lillian Presthus' målningar och Harry Loontjens' grejer.
Lillian visade bland annat ett porträtt av en blomma i fem delar, något som skulle kunna vara ett proträtt, eller i alla fall en profil av någon, och där fanns också litet riktiga blommor som ännu ej är avporträtterade.

Och Harry Loontjens visade skulpturer och tuschteckningar.

Som vanligt är det alltså som så, att man skall åka till Bergdala om man har det allra minsta sinne för kultur. Och ni: I framtiden kommer trafiken att flyta mycket bättre!!! Så nu finns det verkligen ingenting att skylla på ifall ni inte kommer hit!

Höstmarknad i Bergdalahyttan

har blivit en tradition – idag var det dags igen.

Vi alla vaknade med hot om vinter - en del vaknade till rejält med snö (inte vi Bergdalingar). Detta ledde till flera i-sista-ögonblicket återbud, speciellt för dem som tänkt vara på hyttgården.

I alla fall: publiken svek inte – i hyttan var det fullt tryck.

Museet hade också öppet. Vi som vaktade hade hoppats på 720 besökare (som fordrades för att vi skulle slå förra årets siffror) – det blev 56.
Men det var inte det sämsta, med tanke på hur kallt det var!

(Efter ett par timmar hemma med brasa är vi som nya igen...)

Vardagslunk...

Jaha, nu är vardagen tillbaka igen med allt vad det betyder med saker som skall hinnas med och göras och allt vad det är. Utanför Bergdala händer det inte så mycket: Jila Mossaed och Eric Runesson har visst blivit medlemmar i en tämligen obskyr klubb i Stockholm, Nadia Murad och Denis Mukwege har välförtjänt fått det finaste pris man kan få och folk spränger varandra i luften med samma glada miner som alltid. Men fjällrävsstammen växer i alla fall till sig. Och det får man vara glad över...

Här i Bergdala med omnejd innebär vardagen annars att konstgalleriet har den ena utställningen efter den andra. Vi har ju missat ett par stycken på grund av resor och annat - men nu så: Det finns en konstnärinna i Kalmar som heter Linda Rothstein. Hon måtte ha varit i Skottland och blivit inspirerad av den klassiska bilden av Nessie. Titta själva!

Fast vissa av galleriets besökare rynkade allt på näsan åt en del av Lindas alster.

På nedervåningen visar Shyqri Gjurkaj stenar. Visst verkar det litet konstigt att via stenar i Småland av alla ställen, men de är faktiskt ganska häftiga att titta på.

Och skeppssättningar är det inte jättegott om i den Småländska skogarna.

En annan sak som hör vardagen till är att ta hand om praktiska saker: För en dryg vecka sedan blåste en björk sönder och krossade i förbifarten en del av fårstängslet.

Men fåren var inte där, så det gjorde inte så mycket. Och sedan har den legat där i en vecka i väntan på Godot. Eller åtminstone i väntan på att motorsågen skulle få sig en översyn så att den överhuvudtaget gick att starta. Men nu är den uppsågad och får ligga till sig här tills vi vid något senare tillfälle har lust att klyva upp den...

Ibland blir det dumt...

 Idag, till exempel, blev det jättedumt. Vi pratade i morse, Kerstin och jag, om att vi skulle gå på vernissagen på galleriet under dagen. Men tror ni att vi lyckades komma ihåg det? Ack nej! Däremot kom vi ihåg att hålla öppet på Glastekniska museet... Så vi är i alla fall inte hopplöst senila - ännu...

Ingen höjdare –

men kanske nå’t annat rekord?

Just nu har den 20 utslagna blommor och 10 knoppar.
Är det normalt? (speciellt med tanke på torkan)

Ett tips såhär i hettan

En gång hade jag ett par kamrater som tyckte att "Horisonten syns bäst mellan ett par kamelöron". De ägnade sig åt ökenfärder i Sahara och den typen av semestrar.













Av dem lärde jag mig att ifall man drabbas av motorstopp i öknen så skall man lägga sig under jeepen, för där har man åtminstone skugga.

... inget fik i Bergdala...

Evas Hyttcafe gör sin sista vecka för sommaren (öppet tom lördag 28/7).

Tyvärr har Hästebäcks logi stängt, efter bara några veckor.

Så, alla ni som vill fika här i augusti (och framåt) gör klokast i att ha med er eget fika. I shopen finns dricka och glass, men mera substantiella kaffekalas får en alltså fixa själv.

Till tröst kommer här några utspridda katter i ökenlandskap:

Det har regnat!

På eftermiddagen idag brakade det lös, skall jag säga: Hela 7 millimeter regn under loppet av en hel kvart!

I förrgår (den 16) regnade det också, fast på natten. En hel millimeter! Och den 7 kunde man ana regndroppar på bilarna på morgonen innan soldjäveln orkade masa sig upp. Men de försvann fort. Dropparna alltså. Den 24 juni kom det 4 millimeter under en åskskur, den 23 kom det 1 mm på natten och den 22 kom det sammanlagt 3 millimeter. 18 juni kom det också en millimeter. Men den 17 juni: Då djävlar kom det 15 millimeter och med åska också. Den 13 juni kom det 1 millimeter och den tolfte var det fuktigt i gräset på morgonen... Den 11 juni var det mätbart: 1 mm. Den 28 maj hade vi också åskregn: 8 millimeter. Och den 11-12 maj kom det litet småskvätt, totalt 3 millimeter. Det var den första maj vi satte ut regnmätaren för året eftersom vi inte litade på att det skulle vara frostfritt på nätterna förrän då.

Under hela maj, hela juni och hittills under juli alltså hela 45 millimeter. Det ni!

... and the force awakened

I måndags blev vår fiberanslutning komplett och kontrollmätt.

Så då var det ju bara att ”aktivera” – lätt som en plätt?

Inte.
Efter 4 telefonsamtal till Wexnet började det i alla fall likna nå’t (men inte alls så som det stod i broschyren, eller på deras hemsida heller, faktiskt). De automatiska bekräftelsemejlen kom nå’n timme senare (antar att fibern behöver vänja sig vid trafik?), men de manuella mejlen som Wexnetmedarbetarna påstod att de skickade har inte kommit fram än. Kanske det inte gör nå’t.

Men säg den lycka som varar beständigt... redan imorse hade hastigheten gått ner från sådär ikring 85 (av 100) till ... 8. ”Oj, va' konstit...” En halvtimme senare hade den gått upp till närmare 20 – fortfarande av 100.
Bådar gott?

Glasverkstadsmuseum

Ibland måste en bege sig en bit ifrån Bergdala.

Idag var en så’n dag – idag var det invigning av det nya glasverkstadsmuseet i hembygdsparken i Hovmantorp, nämligen. Ulla B och Håkan H invigningstalade, Hanz H blåste fanfar (fast inte på glastrumpet, tyvärr).

Inte så stort, men välfyllt: skåpet innehåller exempel från alla bruken som funnits i socknen (alltså Hofmantorp, Sandvik, Hofmantorps nya, Lindefors/Strömbergshyttan, Bergdala och Studioglas Strömbergshyttan).
(Hembygdsföreningen har hemsida här, och facebook här. Båda länkarna öppnas i nya fönstr)

Det finns en stor uppsättning ”varma” verktyg och några formar, några gamla skyltar och en hel del information.
(Vill ni se ”kalla” verktyg, eller ”industriella”, som tex glaspressar, får ni komma till Bergdala glastekniska museum – sådant har vi.)