söndag 23 april 2017

Varför måste alltid allting ske samtidigt?

Ni som är trogna följare av den här bloggen vet ju hr det var igår med premiäröppning av museet för året, vernissage i glasriket och dessutom SM i Glasblåsning. Men vad ni kanske inte vet är att det samtidigt - typiskt - också var vernissage på Bergdalas Konstgalleri.

Det torde väl vara säsongens sista utställning så Åke Kjellsson tackar för sig och säsongen och presenterar Stina Lindskogs målningar. Tydligtvis var det så att Åke och någon annan igår, under vernissagen, hade kommit att tala om de praktiska svårigheterna med att transportera stora saker i vanliga bilar. Så Åke fick för sig att han skulle mäta upp den här triptyken: 272 * 180 cm.
Jag måste nog erkänna att jag skulle ha svårt att vistas en längre tid i samma rum som en såpass påträngande målning. Men Stina Lindskog har alldeles tydligt många strängar på sin lyra och det målade träfatet (bambufatet?) med ormdamen på tilltalade mig.
Visst påminner det litet om Frida Kahlo och därifrån gick tankarna vidare till Mexico och sedan är man ju inne på knarkkartellerna och visst är det så att de här två är på väg hem med dagens skörd av Coca? Eller Cannabis? Eller vad det nu är de odlar?
Det kanske inte var tänkt att ge just de här associationerna - men det är ju det som är så roligt med konst - man associerar fritt... Både Mitt Hjärtas Dam (Kerstin) och jag fick mera associationer till cirkus än till "gränsland" av de här två balanskonstnärerna:
Men sedan är det också det där med skojiga tekniker. Och just det där med halvtransparenta bilder är spännande... Tyvärr var det gråmulet när vi var på galleriet - men jag kan tänka mig att den här ändrar karaktär ganska rejält med ljuset...
Kort sagt: Som vanligt är Bergdala värt ett besök. Det finns bara fyra glasbruk (om vi med glasbruk menar sådana som har ett fast bassortiment) kvar och Bergdala är ett av dem. Det finns bara ett glastekniskt museum - och det är i Bergdala, det. Fast än så länge får ni förbeställa visningar. Och så har vi konstgalleriet. Vad mera kan man önska sig?

lördag 22 april 2017

Vilken dag... Puh...

Idag var det stora Vernissagedagen för året med allt vad det innebar.

Först och främst gällde det ju att hålla öppet på Glastekniska museet. Det kom väl inte sådär jättemycket folk, 45 personer räknade jag in...

Glasbruket går fram med ett grupparbete i år:

Men just när jag var inne i hyttan var det inte så förfärligt mycket folk, även om det verkade vara gott om bilar hela dagen. Och de som kom in i museet berättade allihopa att de var på rundresa och hade åkt långa vägar (från Kalmar och från Ronneby och Gud-Vet-Var) för att åka runt nu på vernissagehelgen. Men som sagt: Just när jag var inne i hyttan var det inte så mycket folk.
Däremot var det mycket folk på kvällen. Jag är rädd för att det var fler än vad som är tillåtet, faktiskt. Gissningsvis var det någonstans mellan 200 och 250 personer!
Nej: Det var inte fotbollsmatch - även om Hanz Henriksson flera gånger berättade om den gången (fast det var länge sedan) då Bergdala IF klådde Kosta i fotboll. I halvlek stod det tio-noll till Bergdala så Kosta-laget klev in i sin hyrda buss och for hem...

Det var SM i Glasblåsning! Förstora bilden så inser ni hur nervdallrande det var!!!

Bergdalas tappra kämpar, Lasse Axelsson, Jonas Holub och Jens Schmidt slutade på en hedrande fjärdeplats.
Det gjorde å andra sidan även Sam Lilja, Jörgen Erlandsson och Uffe Persson från Kosta, Niklas Fröjd från Målerås och Tillie Burden och Micke Jakobsson från Glassfaktoriet (nävisstnä, "The Glass Factory" heter det ju - att jag aldrig lär mig) i Boda.

Faktum är att de enda som inte hamnade på en hedrande fjärdeplats var Mikael Erlandsson från Glashyttan Ulven utanför Uppsala, Morgan Persson från Målerås som fick nästan lika många poäng som Mikael och Johan Nilsson från Målerås som i sin tur fick nästan lika många poäng som Morgan. De här tre skilde alltså ut sig. Jag vet inte om det är det som kallas "utanförskap" numera, men här är de i alla fall, så ni känner igen dem om ni får syn på dem:
Några stilstudier från det att de skulle blåsa fat:
Och dessutom skulle de blåsa cylindrar. Om ni till äventyrs inte vet varför det är viktigt att kunna blåsa en rak cylinder så vill jag rekommendera att ni köper planglasboken från föreningen Glas i Hovmantorp! Boken kan även köpas på Bergdala Glastekniska Museum som kommer att öppna för säsongen i mitten av juni, den 17 närmare bestämt.

En del av cylindrarna blev alldeles oerhört stiliga - andra blev mera som det där vi vanliga dödliga brukar åstadkomma när vi får prova på glasblåsning under hyttsillskvällar...
Här gick den sönder så det började brinna...
Om det skulle finnas några kalenderbitare bland bloggens läsare så har ni här en tabell över hur allting gick:




lördag 25 mars 2017

Hyttan fyller år!!

Tänka sig att Bergdala fyller två år idag!
Jamen - hallå där? Stopp!! Visst grundades bruket 1889? Så det måste ju bli 128 år?
Javisst: Bergdala är bruket som brinner upp och brinner ner och läggs ner och går i konkurs men som hela tiden finns kvar. Det är ju känt som bruket som vägrar dö.

Alltså: Det vi firar idag är Roger Johanssons version av detta ärorika bruk: Bergdalahyttan!
Såhär såg det ut för två år sedan när Roger övervakade iläggningen vid omstarten:
 Och sedan dess har det snurrat på bra, åtminstone såvitt vi i byn kunnat förstå. Just idag, till exempel, var det någon som hade köpt hela dukningen "på ett bräde". De skulle väl åka hem till sig och duka upp till födelsedagskalas, kantänka...
Fast bordet och stolarna ingick inte i köpet...

Andra som kommit för att delta i firandet köpte istället kaffe och våfflor (det är ju våffeldag också; Tänk att allting alltid skall inträffa samtidigt) på Evas Hyttcafé.

Och så hade förstås glastekniska museet öppet och så har det varit strålande sol ovanpå allting annat.
Kort sagt: Dubbelt så bra finns helt enkelt inte! 
Och Grattis Roger från oss i byn! 
Och Heja Blåvitt! - Nävisstnä ... 
Heja Blå Kant från Bergdalahyttan!!

söndag 19 mars 2017

Blågult - minsann!

Sådärja. Nu börjar det: Gul krokus upphittad! Men den återfås inte mot beskrivning utan vi behåller den i rabatten.
 
Och inte lämnar vi bort de blåa heller även om de var flera. Men det är ju så att man hemskt gärna vill ha litet färg såhär års.
  
Åsså vill man ha ... och ... och så videkissar, förstås! På vägen hem från galleriet hittade vi de här!
På tal om galleriet, ja: Just nu gästspelar Karin Landin Larsson från Gotland på galleriet tillsammans med Anna Werner från Växjö.

Nog för att öar ofta har en ganska speciell fauna, tänk bara på Madagaskar och Australien. Men hade NI någon aning om vad man kan få se på Gotland? Elefanten är faktiskt så liten så den får plats på en fönsterbräda! En sådan elefant vill jag ha!
 

söndag 12 mars 2017

Gissa vad...




Ni som följer den här bloggen regelbundet vet naturligtvis vad som inträffar varje år, förut samtidigt med och i konkurrens med Vasaloppet. Men för att inte konkurrera har numera Kulturdagen flyttats och ligger vanligtvis helgen efter den där skidtävlingen.

Som vanligt bjöds det på alster alla möjliga slag och kaffe och soppa därtill...


Våren är för tillfället ömsevis varm och kall - det är ju ett riktigt aprilväder även om det bara är mars - och man riskerar blir förkyld. Då är det ju väldigt praktiskt om man kan slippa vika tusen tranor utan kan köpa dem färdiga!
Och sådana dagar då det är kulet och mulet kan det vara trevligt med levande ljus...
Kort sagt går livet sin gilla gång här i Bergdala precis som det antagligen gör även på andra orter.

söndag 26 februari 2017

Kämpa, våren, KÄMPA!

Efter ett kortvarigt bakslag med en annan sorts snödroppar, blötsnö nämligen, igår är våren på gång idag igen. Det är roligare med den här sortens snödroppar! Tycker jag.

Ett annat vårtecken är att Konstgalleriet har slagit upp portarna. Och där kunde man faktiskt utbrista "Kämpa, fåren, Kämpa!" .
Bild 2Kaj Engström - ja om ni tycker namnet verkar bekant så beror det på att han har ställt ut i Bergdala flera gånger tidigare - visar mest får den här gången. Eller är det får?

Dom ser allt litet underliga ut, eller hur? Jag menar -  Våra får hemma i stallet har inte alls såhär långa svansar! Men det kanske blir så på Fårö, för när utställningen heter "Fårö fårever" kan man misstänka att det i förstone är fåröfår som förekommer ifall ni förstår. 
Fast de är bra glada, fåren, även om de ser litet underliga ut!

måndag 20 februari 2017

Sista snön, eller?

Ja, det blev iallafall ett par veckor med "snö" (alltså nå'n cm vitt, täckte knappt marken), men dagens sista snödriva är isllafall sist av denhär lilla vinterperioden:


lördag 4 februari 2017

Bergdala Glastekniska Museum har utställning

men, såhär på vintern, på biblioteket i Lessebo.

Hur den utvecklar sig går att läsa mer om på museibloggen.

Ja, och så har det kommit snö igen. Om nu nå'n cm slask kan räknas.

onsdag 1 februari 2017

Jag borde varit ute igår

... för då hade detta publicerats i januari.

Jag hade ju sett dem, åtminstone två gånger, i Smålandsposten – men då var de i Växjö, och vi här på höglandet bor ju i en helt annan växtzon.
Nå, idag gick jag ut för att leta – och nog fanns en där, och en hel tuva med synliga (men betydligt mindre/lägre):


För framtiden (om några år, när frågan blir om vi glömde snö-posterna eller om det faktiskt inte snöade denhär vintern):

Jodå, första snön kom för länge sen. Nästa dag var den borta.

Sen kom andra snön (samma sak), tredje (samma sak) – tills det kom lite rejälare nångång i mitten på januari.
Den låg nog i tvåochetthalvt dygn... och världens minsta "snövall" ligger fortfarande kvar, nu i skepnad av "sista snödrivan".

söndag 1 januari 2017

Äntligen!


Äntligen har Bergdala fått vara med i #Hovmantorpsrevyn i ett positivt sammanhang!
Eller, förresten, ÄR det odelat positivt med troll i skafferiet och en liten, liten kopp? Nåja, vi var inte med på grund av skandaler, i alla fall...

Enligt programmet är den bästa repliken ”Men guuud så spännande!”, men jag håller nog på ”Jo, liite!”
Den senare förekommer bland annat i nedanstående scen:


Nå, nu har det blivit januari, ingen snö har vi, juldekorationerna sitter kvar i lyktstolparna, inga träd har blåst ner ännu, vi har fortfarande ingen optisk fiber (men än så länge finns den fasta telefonen kvar)...

Gott nytt år!