Nu blev det vår!

Och på ängen går det får... Och ... Och - ÄH - det där med romantiska vårkväden är inte riktigt min grej. Å andra sida var det inte det jag skulle blogga om, så det gör inte så mycket. Det är i alla fall skönt att snön har försvunnit, åtminstone för tillfället. Men det är ju faktiskt april - så vem vet...

Vad jag egentligen skulle göra, var att berätta om dagens vernissage på galleriet. Och då kan man ju till exempel börja med några gulliga katter målade av Marie Capaldi. Och det ansluter väl tillräckligt väl till gulliga vårkänslor - eller hur?

Men jag måste nog erkänna att varken hennes eller Jarl Ingvarssons målningar riktigt faller mig på läppen. De är helt enkelt inte min stil, men det betyder ju ingenting.

Men man kan ju alltid fråga sig huruvida det finns björnar i Sparsör. Oberoende av vilket så finns Jarl Ingvarsson och Marie Capaldi (representerade, jag tror inte att de faktiskt kommer att vara på plats...) på Bergdala konstgalleri nu den 6-7, 13-14 och 20-21 april. Öppet 13-16. Kort sagt: Som vanligt skall man ta sig tiden att åka till Bergdala. Bergdala är alltid värt ett besök. Glasbruket jobbar ju inte på helgerna men butiken är öppen.

Hoppsan-Sa!!

Det var visst igår som vernissagen var, men man kan ju inte komma ihåg allting, heller... Nu är det Kaj Engström från Fårö som är på tapeten, eller i alla fall uppåt väggarna bortsett förstås från sådant som inte hänger på väggarna. Han har varit i galleriet förut, åtminstone i augusti 2014 och i februari 2017 och i mars 2021. Både hans målningar och hans skulpturer är nog så roliga. Eller vad sägs om det här sömniga lodjuret?

Eller om den här påstridiga katten?

Eller den här jellonparden, om det nu är det det är, med svankrygg och fårhuvud?

Eller de här två som jag gissar att han har stulit från British Museums egyptiska samlingar?

Det skall väl sägas att han inte är riktigt i samma klass som Bruno Liljefors, men jag tycker ändå att de här fåglarna förmedlar en viss känsla. Inte för att jag riktigt vet vilka de är, kråkor?, en storspov?, ett par alkor av något slag?

Kort sagt: Som vanligt skall man ta sig tiden att åka till Bergdala. Bergdala är alltid värt ett besök. En sak till, bara: Det är inte sommar. + 1 grad, mulet och blåsigt, MEN det har i alla fall dykt upp ett par krokusar här hemma...

Mor nu har våren kommit mor ... 2(2)

Nu får vi gå utan strumpor och skor ... Tyvärr ville autofokuset hellre ställa in skrpaan på bakgrunden och det var för blött för att jag skulle vilja lägga mig raklång för att få en skarp bild. Men förhoppningsvis serni att det inte är blåsippor. Det är inte vitsippor heller, förresten. Det är snödroppar. Om det är exakt samma som tittade upp för två veckor sedan vet jag inte, före den senaste snösmockan, men de är i alla fall på samma plats.

De här får i alla fall räknas som årets första snödroppar! BASTA!!

Mor nu har våren kommit mor ... 1(2)

Nu får vi gå utan strumpor och skor ... Eller kanske inte, vid närmare eftertanke.

Men våren har faktiskt kommit för nu har konstgalleritet öppnat årets första utställning. Tre helger framöver kan man avnjuta Annika Jarrings verk en trappa upp i galleriet. Och det är inte bara de "vanliga" grejerna som är silikonklistrat planglas utan även litet annat. Nu kommer jag inte ihåg vad de hette men den här lilla isbjörnen på sitt isflak är väl söt, eller hur? Om det nu är det det är.

Och den här lilla sköldpaddan - om det nu är det det är...

Men naturligtvis även de "vanliga" silikonlimmade planglas -skålar? -vaser? -pennburkar? Ja de är nog inte i första hand bruksobjekt men de är rätt häftiga ändå tycker jag. Den övre bilden är på rätt håll för objektet exponeras liggande på golvet...

Den nedre har hon tydligen gjort av gammalt fönsterglas, eventuellt från 1600-talet. Man ser den svagt gröntonade färgen och så är det bubblor i glaset. Och som alltid när det är cylinderblåst glas så är det tunt, ungefär 2 mm. På nedervåningen är det mera traditionellt oljemåleri av Roger Svensson.

Nu igen??

Jaha ni, nu skall man lära sig ett nytt årtal igen. Det brukar ju ta några månader innan man lär sig, men framåt sommaren så... Och när det är nytt år så är det ny revy.

Fytioårsjubileum, minsann. Sedan några år tilbaka (virusets förtjänst) är formatet krogrevy med mat, dryck och revy. Björn Elmgren har utnämnt Folkets Hus till "Hovmantorps Hamburger Börs". Inte illa, va? Som vanligt en blandning av stort och smått, egenproducerat och inlånat, lokalt och allmängiltigt.

Men fullt ös och kul. Om någonting skall framhävas så skulle jag väl säga att de storartade planerna för Kosta tillhörde de bästa texterna. Jösses: både Mount Jansson och planerna på den nya kanalen från Kalmar låter rätt maffigt... "Det kommer att kosta kosing - det begriper varenda tosing" sjunger Lars Altgård och Angelica Karlsson i refrängen... Men pengarna ska ju rulla, så det är väl bara att fläska på.

Vi som är litet till åren komna tittar ju inte på influencers men det finns det andra som gör. Jag säger inte mer, men det skiter sig för henne...

För att fortsätta på det temat - vi som är litet till åren - så är ju det här med tokdigitaliseringen av allting någonting som kan få vem som helst att ... Ja, ni vet. Om vi säger såhär: Det är stor igenkänningsfaktor både i "IT-problem" och i "AI på hemmet".

Detta ger förstås inte någon komplett bild av revyn men låt mig utfärda en allmän varning: Kommunen har anställt en dansk professor som smyger runt i salongen med en tankeläsningsapparat. Ni ser honom på bild här nere. Så om ni kan så försök boka ett bord en bit bort från scenen. Det är väl den enda risk ni löper om ni går dit. Det är väl använd tid att gå på revyn - precis som vanligt. God fortsättning på det nya året önskar vi från Bergdala!

Två "flugor" på en gång?

Idag är det den siste september, lördag är det också.

Idag och imorgon är det sista chansen för året att besöka *två* begivenheter i Bergdala - sista helgen för Galleriets utställning med Helena Felldin och Magnus Petersson samt sista helgen för Bergdala glastekniska museum.
Museet håller öppet idag kl 10-16, imorgon kl 12-16. Galleriet är öppet båda dagarna kl 13-16.

Till skillnad från galleriet går det att boka besök på museet.

Trevlig höst!

Hösten

börjar närma sig, för nu börjar gallerisäsongen.

Eftersom galleriet väljer att ha öppet färre dagar/timmar än vi har på Glastekniska museet så kan ju vi inte se några utställningar före oktober…

Här är vernissagekortet:

Ser det kul ut, åk dit!

Och när ni ändå ska dit, passa på att titta in på museet - vi har öppet 10-16 alla dagar denna veckan ut, sedan lördagar 19-16, söndagar 12-16 tom 1/10.

Solceller på G!

 Vi har varit litet sena i starten, men nu är det på gång. Solceller på stalltakets södersida, nämligen. I vårt fall var det litet granna stökigt för cellerna måste placeras ovanför hönsgården. Och efter Kerstins stroke har vi avvecklat hönshållningen så nässlorna växer manshöga i hönsgårdarna. Nåja: Jag fick ner dem och fick till en riskfri (dvs brännässlefri) arbetsmiljö för montörerna som kom på morgonen nu i måndags, den 31 juli.
Och jösses vilka proffs. De började montera ställning inne i hönsgården på morgonen. Inte någon fuskställning inte, utan riktiga, säkra grejer. Riktig trappa, ingen skraltig stege, inte, skyddsräcke och hela middetjossan. På eftermiddagen samma dag, i måndags, när vi kom hem från museet var monteringsskenorna på plats. 

I tisdags eftermiddag hade de dragit in kabeln under nockplåten, dragit ut den genom väggen på andra sidan stallet och monterat hälften av panelerna. 

 

 När vi kom tillbaka från museet i onsdags, i förrgår, var allting på plats och de hade städat efter sig hur fint som helst. Riktiga proffs ända ut i fingerspetsarna.

Elektrikern har semester den här veckan så än så länge slutar sladdarna från solcellerna i luften ovanför kattrappan. 

Nu är det så, att trefaskontakten har lock på sig så ur sen trillar det ingen ström på katterna när de går i trappan. Men jag bad montörerna att ställa en räkburk under solcellssladdarna för att samla upp den lågspända likström som trillar ner ur sladdarna under dagtid. Man vill ju inte att katterna skall få en massa bulor av nertrillade Joule och Wattsekunder, och Voltar och Ampäron och allt vad det är. Och det var ju litet växlande sol på eftermiddagen i onsdags. Jag tog in burken i köket när vi kom hem bara för att kolla att solcellerna verkligen fungerade. Och det gjorde de. Eller hade i alla fall gjort.

Så nu väntar vi på elektrikern, Om hen håller samma klass som montörerna - och det räknar vi med - så kommer vi att våga rekommendera en solcellsinstallatörsfirma med de varmaste vitsord.

Sista för säsongen...

 ... för sedan börjar turistsäsongen. Så det gäller att passa på: 7 maj är sista chansen under våren. Sedan blir det ingen mera konstutställning förrän i augusti. Men i höst blir det faktiskt fyra stycken utställningar. 

Just nu är det två konstnärer och jag måste ju säga att jag tycker att Fanny Spång är den roligare av dem. Hon huserar en trappa upp med "Sonnenuntergang". Nu är ju min tyska inte vad den borde vara men jag måste säga att jag tycker "solens undergång" känns mera adekvat åtminstone för en del av de, såvitt jag förstår, fyra verken.

De här små svarta, sotiga, träkuberna känns väl, speciellt med solljuset bakom, som undergångsstämning?

Vaddå "små"? Bara för att ni inte kan se hur små de är? Men titta här då! Jag hade ingen tändsticksask att ställa bredvid men Herr Galleristens (Åke Kjellsson's) skor får väl duga som referens...

Här kan man också se tydligt att det i form av en silverglans ändå finns hopp om en framtid, men jag tycker ändå att de här känns rätt deprimerande...

Nå men är det allt? Nej: Det finns också en massa transparenta ovädersmoln mitt i rummet.  Observera att det inte är Gubben-i-Månen som syns mitt i molnen.

Eller - är de ovärdersmoln? Nja, det hänger på hur man tittar på dem och varifrån, för de tenderar att byta karaktär. Här är de från litet andra håll.

Den här tyckte jag var rätt rolig, men det är ingenting man kan ha hemma - speciellt inte om man har katter i familjen...

På nedervåningen hittar vi en gammal bekant, nämligen Åke Sander. Han har varit med förr även om jag just nu bara kan komma ihåg augusti 2015.

Jag tycker själv att hans målningar är litet enahanda, men smaken har som bekant vissa likheter med baken...

Men det är i alla fall vad som finns på nedervåningen.

Vad är i övrigt att säga om Bergdala såhär års? Vi som bor här hyser stora förhoppningar inför sommaren: Den tyska familj som köpt värdshuset kommer (förhoppningsvis) att dra igång verksamheten igen! Tänk om vi får igång ett kafé eller kanske till och med servering av någon lättare lunch den här säsongen! Vilket oerhört lyft det skulle vara jämfört med de senaste åren!! Den 29-30 är det årets glaskonstvernissage och efter det håller Glastekniska Museet helgöppet lördagar 10-16 och söndagar 12-16 till början av juni när vi slår upp portarna fullt och börjar med sjudagarsvecka. Glasbruksbutiken är förstås öppen som vanligt och glasbruket likaså.